Ingen morgonpromenad. När klockan ringde stängde jag av den och fortsatte sova en halvtimme, det gick bara inte. Sömnen hade trasslat innan. När maken gick till badrummet stod skyffeln och sopborsten där med en postitlapp från Yngste. Han hade kraschat ett glas i handfatet (som tack och lov var oskadat) och sopat upp alla bitarna, men han trodde att det finns en del kvar i vattenlåset, och jag blev trött vid blotta tanken och så hade jag mer ont i vänsterfoten än vanligt, så det var svårt att somna om där och då.

Nu är vi påklädda och har ätit frukost, så jag måste väl ta mig an vattenlåset. Säkert inga problem, men det oväntade är inte alltid positivt. Som bekant.