söndag, 23 juni, 2013


freudianskt, vad vet jag, men i går kväll glömde jag alldeles att lägga makens avhållna linfrön i blöt. Jag kom på det nån gång vid ett, när jag låg i sängen och skulle somna, och då tyckte jag inte att det var en strålande idé att vackla nerför trappan och börja, så det fick bli slät gröt i morse. Men nu har jag skött mig. Det är lättare att tappa rutiner man inte själv är så engagerad av. Mitt intresse av linfrön är begränsat.

Det finns liksom så många andra detaljer som är mer tvingande. Ur min synpunkt sett. Och i morgon kanske jag tar tåget norrut på em för en två och en halv timmas utflykt. Med tåget går det fortare än med bil och så hinner jag störta runt i betydligt större staden drygt en timme, det borde gå. Present till Yngste -jag har nån sorts idé – och rakvatten till maken, möjligen något till mig också.

så där en meter från mitt högra öra. Nej, jag hallucinerar inte – det är förmodligen någon som pysslar med något i sitt vindsförråd, men det låter så konstigt att jag nästan är beredd att gå och titta. Fast jag utgår från att det inte är något olagligt eller så.

Och jag ville nyss försäkra mig om att det var en tisdag Yngste föddes, han har födelsedag på onsdag, så jag rotade fram makens kalender för året och det var en tisdag. Men jag fastnade liksom lite i tiden som flutit förbi, alla anteckningar om allt som gjordes, allt jag glömt och en hel del jag kommer i håg också. Lite kramar det hjärtat, men jag aktar mig noga för att öppna den från 2004, då maken blev sjuk. När jag ser allt han gjorde och allt som var planerat, så vet jag att det känns alldeles förfärligt. Det räcker att veta det. Och visst planerar jag numer, men samtidigt är jag alltid så osäker på om det kommer att bli något av. Jag är det.

Men jag frågade, och Yngste vill ha en viss sorts chokladtårta, så jag bakar den på tisdag em. Det tror jag mig om. Och i morgon gör jag köttfärssås, den jag kan göra praktiskt taget i sömnen. Så har jag liksom en dag på mig att komma på mer mat.

på soffan i dag. Jag läste ut en bok av Stig Clason, om en man som ville gå till brevlådan. Inte en av hans allra bästa, det var det nog inte. Fast längst fram i boken fanns en förteckning över hans dittillsvarande författeri, och han hade visst redan skrivit två böcker det året. Flitens lampa eller penningbehov, vad vet jag. För min del händer det att jag skarpar en trisslott. Det har inte gått jämnt ut än, tror jag.

Och jag blir lite rastlös av regnskurarna, inte för att jag skulle gått ut på eftermiddagspromenad, men ändå. I morse började det regna precis när jag passerade svärmors bostad och då tar det ca fyra minuter att gå hem, om man går fort. Och det gör man när det börjar regna.

Sen tog maken och jag oss till närmaste kyrkan. Johannes Döparens dag. Och texterna handlar förvisso mest om hans födelse, men det är lätt att halka över på slutet s a s. Och jag funderar alltid på kombinationen att han åt honung och gräshoppor. Själva åt vi potatissallad med soltorkade tomater och svarta oliver, lite honung var det i dressingen dock.