torsdag, 20 juni, 2013


– och varmaste också. Vi har balkongdörren i princip helt öppen och jag har kollat med danska vädersidan, ingen åska verkar vara på väg. Och jag sitter och väntar på att tvättmaskinen ska bli klar, Yngste var ute och sprang rätt sent och träningskläder blir knappast bättre av att ligga till sig. Vi hade en lite intensiv diskussion om vart han tennisrack tagit vägen, jag tror att vi tog med det till honom i september, men det tror han inte alls. Men här går det inte att hitta. Ett av livets alla mysterier. Jag tittade t o m i vindsförrådet.

Och lite lätt hungrig är jag också. Det är bra så. I morgon blir det ju rabarberpaj, det brukar bli en ganska stor bit. Om jag orkar kokar jag rabarbermarmelad i morgon, det kunde ha blivit i dag, men i morgon är också en dag. Planen är att Yngste ska umgås med syskon och syskonbarn i morgon, förra året slog gräsallergin till framåt kvällen, så det är bara att hoppas på bättre tur i år.

Maken frågade vilken dag det egentligen var i dag och det är väl inte så konstigt i dessa veckor med helgdagar. Men eftersom vi åt köttfärslimpa i dag var det torsdag. Typ. I morgon är det fredag = lax. Inte alla fredagar, men fisk som regel. Och så planerade han helgen, han tycker numer att dubbla helgdagar blir lite mycket, så han väljer vilken dag han vill gå i kyrkan helst och den här gången valde han söndag. För min del kör jag lördag också.

Värmen är alldeles bedövande här just nu, en sån där dag som det inte blir så många av en normal sommar. Och förut satt jag på min uteplats och hörde grannens familjeliv också, man gör ju det. En ny mansröst, jag undrade bara om det var mammans eller dotterns nya pojkvän, alla lät så artiga mot varann.

Och jag har tvättat håret, vilket bidrar till den fuktiga känslan. Kanske kunde jag ta ett halvt glas vitt vin. Och jordgubbarna marinerar i balsamicon.

genom det allra vackraste landskapet, hundkex, smörblommor, lupiner, fibblor – allt slösande vackert, sjön som skymtade genom lövverket, svärmor, Yngste och jag – på väg till kyrkogården. I morgon var det svärfars födelsedag så här skulle nyplanteras. Rosa begonior på de tre närmaste gravarna och en bukett mörkrosa rosor till svärfar. Och svärmor hukar och planterar i yrande fart, Yngste slänger på komposten de överblivna plantorna och hämtar vatten och jag hämtar vatten att dricka åt svärmor, +27 och ingen skugga i sikte. Hon var mycket nöjd när vi åkte hem och i morgon är det midsommarfirande i hembygdsgården bredvid, då är det viktigt att gravarna är i ordning.

Och jag ryckte upp mig lite när vi kom hem och gick och köpte en liten sommarbukett på coop och tre bägare mjukglass, som hann droppa rätt mycket innan jag kunde ge sonen en och maken en och äta upp min egen, mycket mjuka, på uteplatsen.

Och vemodet så här års, jag vet att det blir mörkare, jag vet. Och dessutom lagrat med alla namnen på stenarna, alla som jag minns och alla dom jag aldrig mött, men som ingår i mina barns arv. I morgon kommer svärmor och äter lax och färskpotatis och rabarberpaj med oss. Inte som de strålande fester hon själv ordnat den dagen, men det vi orkar med.

– så lätt det går att plötsligt upptäcka att nu var det en vecka sen jag tog senaste morgonpromenaden. Så fast det regnade lite lätt tog jag på jackan och gick ut. Och regnet tätnade, så jag kom hem rätt blöt men nöjd. Och i tröttheten i går upptäckte jag plötsligt på eftermiddagen att jag hade glömt att resa mig från soffan och be bönen mitt på dagen, bisarrt det också.

Fast kära Bästa fd Grannen kom förbi en stund i går, hon är så otroligt bra, ger mycket energi. Ett elände att hon nu bor fem minuter bort, det är inte alls långt, men det är längre än förut. Faktiskt. Hon föreslog att jag kunde gå bort till dom som bor där nu och säga att det brukar serveras lite whisky där, fast vi trodde inte riktigt på det nån av oss. Lägenheten har en betydligt större uteplats än jag och BG hade trevliga utemöbler och prunkande blommor, men nuvarande har inte ens en pall där. Dom ställer sina cyklar där, på tredje våningen. Vi är verkligen alla olika.

Och nu strålar solen, maken ser det som en liten tröst, han avskyr verkligen att gå till tandhygienisten, som ringde och gav honom en överbliven tid i dag. Dyrt och tråkigt, men förmodligen nödvändigt.