onsdag, 19 juni, 2013


– chocolate chip cookies, det är bäst att göra nåt man vet hur det ska se ut, när man testar en ny ugn. Och jag gick all in och använde varmluften. Och nja, en del flöt ut väldigt mycket, men det kan ju ha berott på att äggen var jättestora eller att smöret var mjukare än vanligt eller också nåt helt annat. Jag skulle tro att dom är ätbara ändå. Jag vet inte än, notera, jag vet faktiskt inte – dvs jag har inte smakat. Än.

Och i övrigt lade jag mig lite på soffan och vaknade mycket senare och sen tog det tjugo minuter innan jag kom på att det är onsdag i dag, och då är det kvällsmässa i kyrkan på landet, men jag kom på det i tid ändå.

Och i slutbönen tackade vi för nåden vi fått del av och bad att vi ska kunna visa barmhärtighet mot dom vi möter, att kunna ge vidare med öppna händer, tänkte jag. Att Gud visar mig godhet ska inte bara stanna mellan Honom och mig, kärleken är större än så, att ge vidare. Mer än jag tror att jag kan. Och att tacksamt ta emot, det är en konst att ta emot också, att inte omedelbart tänka att man måste prestera mer själv, att kunna vila i tacksamhet och kärlek.

– nästan i ett streck för min del, och maken sov rentav mer. Tacksamhet för det.

Och det regnade lite stillsamt när jag gick till coop för att få hem lite mjölk till gröten. Och maken har rakat sig och tagit sin lilla promenad på svalgången, han börjar bli lite bekant med damen näst längst bort. Vi hade en sån där underlig diskussion efter rakningen, jag sa att det är rimligt att man använder det rakvatten som snart, men ännu inte, är slut först. Och maken tycker att jag är underlig, han hade ju kämpat så för att få av locket på nya flaskan. Just det. Den andra ska användas, den där locket inte är påskruvat. Men jag är underlig.

Och nu ska jag sätta mig och fundera på vad vi ska äta de närmaste dagarna. Jag vet förstås inte hur sonen tänker med sitt ätande, i går gjorde han och en kamrat en utflykt till östra kusten och åt på italienskt matställe. Lycka. Men det blir jordgubbar, det är säkert.