– kan det bli lite hur som helst. Och någon var inte jag just på förmiddagen. Alla körda milen och natten på det, tog ut sin rätt. Så jag somnade ideligen i undersökningsrummet – när läkaren inte var där – och hann drömma små förvirrade drömmar om att jag körde igenom ett trädgårdsstaket som någon satt över vägen t ex, och maken tyckte det var lite tråkigt och oartigt av mig att sitta och sova, så han utstötte små uppiggande ljud ideligen. Det är inte sånt som gör mig så särskilt glad eller ens vaken, det kan ju vara en individuell brist hos mig. Han tyckte det var väldigt uppiggande när jag ryckte till och vaknade upp.

Men nu ska vi äta snart. Och jag önskar att jag slapp laga mat. På väldigt länge.