– det gör det. Maken har förtvivlat ont för tillfället t ex. Och han har redan fått en extra smärtstillande, som inte har haft nån effekt alls hittills. Och han bytte och satte sig en stund i soffan, ingen skillnad. Och han kallsvettades och trodde att han skulle kräkas.

Och som vanligt – jag vet faktiskt inte. Han har alltså ont överallt. Det kan beror på mycket, det kan vara en infektion på gång, det kan vara trötthet – lite dåligt med vila förstås, det kan vara ovana rörelser, det kan vara att han suttit över sex timmar i bilen i dag (och i fredags också, noga räknat).  Hur ska man veta? När  man nu faktiskt inte har en aning.

Och jag är bekymrad för hans natt (ja, min också i ärlighetens namn, det var alldeles för lite sömn mellan lördag och söndag och i dag har jag kört 55 mil, gamla mänschan). Den här ständiga känslan av att bakom hörnet kan vad som helst gömma sig. Och i tidningen som låg på bordet stod det om hur fint det är med mindfulness, bra för dom som får till det, tänker jag, men här känns det inte så aktuellt.