– det märks under lilla promenaden. Bilar och cyklister i jämn ström tills jag kommer fram till bokskogen. Jag har inte riktigt koll på när skolan slutar här, men jag utgår från att nästa vecka blir det mer tomt. Jag kan inte säga att jag joddlade dom första hundra meterna i morse, men det blev bättre. Och jag ska verkligen försöka vara lite mer alert i slutet av veckan när vi gör en utflykt norrut. Först två och en halv timmes resa och sen ett litet stopp. Sen tre och en halv timme, fast mentalt ser jag det som en och en halv och två timmar, även om vi inte stannar. Efter första biten där tittar jag till vänster och ser vägen till barndomen, och sen är det den sista biten kvar.

Och i natt lagade jag mat i drömmen, inte undra på att jag är lite trött i dag. Jag kommer inte ens ihåg vad jag kokade ihop, det hade annars kunnat vara inspirerande eftersom det just nu känns alldeles tomt på inspiration. Men det är bara att plocka fram en bunt kokböcker och utesluta allt som kräver ugn. Ja, jag tjatar.