om att män saknar simultankapacitet. Här skämtas inte. Maken har ingen simultankapacitet. Och det trasslar till livet. Han har heller inte så stark uppfattning om att tiden som går liksom försvinner. Om man påbörjar nånting mycket senare än vanligt, så har den tiden gått och kommer inte igen. Solen står sällan still i Ajalons dal, för att tala med Skriften. Och kan man dessutom inte skynda sig – att skynda sig betyder att man ökar hastigheten – och maken har bara en hastighet och den är långsam. Det är helt förståeligt, för vad han sen än ska göra, som involverar kroppen, så är det en oerhörd ansträngning, kräver hans hela koncentration. Samtidigt vill han inte att det ska vara så,han vill t ex gärna försöka prata samtidigt som han går.

Och jag står bredvid och försöker komma ihåg. När han nu inte gör det. I morgon börjar vi på nytt igen.