torsdag, 6 juni, 2013


inte mycket alls för att jag ska gå igång. Maken kände sig lite varm när han lade sig och när vi kollade med panntermometern hade han 0,8 mer än jag. Det räcker för att jag ska börja se katastrofscenarior. Det är fredag i morgon, blir han sämre mot helgen? Hur kommer det att påverka vår planerade resa nästa helg? Tillägg till handelslistan i morgon – överlevnadskit för ev akutbesök. Ja visst, jag ser själv att det inte är sunt. Min reaktion alltså. Men så ser det ut. 

Och självklart säger jag lugnande till honom att det antagligen är helt bra i morgon. Och förmodligen är det sant. Jag övar mig på att andas ända ner i magen. Det kommer inte naturligt just nu. Och jag som just tänkte att det varit en så stillsam dag. 

att exponeras i folksamlingar numer. För fem år sen gick vi ner till torget och lyssnade på musikkåren halv tio och han gick dit och orkade stå hela tiden. Det skulle inte gå nu. Möjligen öppnar vi fönstret på inglasade balkongen så vi kan höra härifrån. Och jag är inte så road av att gå dit ensam. En del saker förändras, så är det bara. Och det som går, får man vara tacksam för.

Det är lite konstigt med nationaldagen för mig, en helgdag som inte har nån sorts kyrka. Jo då, här hade man körtjosan förut i kväll, men det kändes inte som min grej precis. Förut i dag lyssnade maken och jag på en dvd från Kings College, Evensong med deras kör. Betagande med dom små gossarna, dom yngsta var väl så där åtta år och har alltså ca fem – sex år av ‘karriär’ framför sig innan dom kommer i målbrottet. Och dom är redan proffs där dom står i sina röda cassocks och vita kragar. Tidens hastiga gång, skönhetens bräcklighet. Och maken var förstås gossopran på sin tid och fick en makalöst vacker röst som vuxen, så kan det också bli. Men man vet aldrig.

Och annars har det varit en vilsam dag.

 

på ett annat sätt om det första inte går. Häftpistolen vägrade samarbeta. Då letade jag fram små nubb och en hammare, så nu är sitsen omklädd ändå och jag har sytt en extradyna i samma tyg att ha över, känns riktigt sittvänligt. Och jag är oändligt nöjd att jag löste problemet. Sen ska allting städas undan också, alla små trådar och så. Men det är en tillfredsställelse att ha gjort färdigt någonting.

Så nu ska jag sätta mig lite på uteplatsen och känna mig nöjd. Strålande dag. Och vi ska äta lite oxfilé också, svensk en dag som denna, och färskpotatis. Fast ingen rabarberpaj – ugnen, ugnen.

sov jag i natt. Klart godkänt, tycker jag. Fast jag var uppe en vända med maken vid fem, men eftersom jag somnade om igen och vaknade av mig själv, så får det räknas som bra. Och solen strålade och nästan tyst ute, förutom fåglarna då. Underbar morgonpromenad. Jag är väldigt tacksam när jag är ute och går i ganska rask takt, att jag kan, att det är så vackert. På markplanet här satt den röda katten som bor bredvid Bra Grannen. Hon är inte så road, för hon kan inte ha dörren till sin uteplats öppen utan att den kommer in. I går stod hon och diskade och kände att nånting liksom svepte förbi henne, det var katten som gömde sig under hennes säng längst in i lägenheten. Och jag kan bara hoppas att inte just jag kommer att köra på den eftersom den brukar sitta under bilarna på parkeringen också.

Och dom som bor ovanför Bra Grannen planterade sina sommarblommor i går kväll. Förra året såg det lite ynkligt ut där, annars brukar dom prunka alldeles enormt, och det är jag tacksam för – jag ser det nästan bättre än dom skulle jag tro, när jag sitter på uteplatsen, och nu är ordningen återställd.

Och det är lätt att glömma, i går när jag just skulle lägga mig kom jag på att maten jag tänkt mig egentligen skulle in i ugn också. Det blir till att tänka om då. Och inte kan jag baka kakor heller.