Plötsligt kom jag i håg – på fredag är det sex år sen jag första gången kom in i den här lägenheten, fast då var det en torsdag. Vi hade blivit ombedda att flytta så fort som möjligt från vårt förra boende (beroende på makens sjukdom) på måndagen, tisdagen var vi tjugo mil bort och hade ett litet föredrag tillsammans, onsdagen var sjätte juni och torsdagen tipsade Bästa Grannen mig om att dom som bodde här sagt upp sin lägenhet på måndagen. Så jag åkte ner till dåvarande bostadsbolaget och fick telefonnumret hit och kom överens om att titta på kvällen och jag bestämde mig omedelbart. Sen flyttade vi in tredje september. Och jag föll för ljuset, ingen insyn egentligen och de gröna trädkronorna utanför fönstren.

Att det var downsizing som gällde fattade jag och skaffade ritning på lägenheten och kollade in vilka möbler som kunde följa med och ägnade rätt mycket av juli-augusti åt att slänga, slänga och slänga. Många böcker och mycket annat. Jag önskar att jag slängt mer när jag ändå var i gång. Vad som hindrar nu? Allmän bekvämlighet antar jag. Jag skulle ju kunna börja med badrumsskåpen. I morgon eller så.

Men i kväll var det en ljuvlig kväll att sitta på uteplatsen.