onsdag, 5 juni, 2013


Plötsligt kom jag i håg – på fredag är det sex år sen jag första gången kom in i den här lägenheten, fast då var det en torsdag. Vi hade blivit ombedda att flytta så fort som möjligt från vårt förra boende (beroende på makens sjukdom) på måndagen, tisdagen var vi tjugo mil bort och hade ett litet föredrag tillsammans, onsdagen var sjätte juni och torsdagen tipsade Bästa Grannen mig om att dom som bodde här sagt upp sin lägenhet på måndagen. Så jag åkte ner till dåvarande bostadsbolaget och fick telefonnumret hit och kom överens om att titta på kvällen och jag bestämde mig omedelbart. Sen flyttade vi in tredje september. Och jag föll för ljuset, ingen insyn egentligen och de gröna trädkronorna utanför fönstren.

Att det var downsizing som gällde fattade jag och skaffade ritning på lägenheten och kollade in vilka möbler som kunde följa med och ägnade rätt mycket av juli-augusti åt att slänga, slänga och slänga. Många böcker och mycket annat. Jag önskar att jag slängt mer när jag ändå var i gång. Vad som hindrar nu? Allmän bekvämlighet antar jag. Jag skulle ju kunna börja med badrumsskåpen. I morgon eller så.

Men i kväll var det en ljuvlig kväll att sitta på uteplatsen.

 

som är min sömn – jag undrar hur det går i morgon. Kanske en liten chans att sova längre.

Och jag är fortfarande glad över att bilen gick igenom och dessutom i år utan en massa kostnader innan, förra årets bromsok är fortfarande i minnet.

Å andra sidan gick jag och köpte en häftpistol för att kunna klä om stolen jag använder vid datorn, och den vägrar fungera. Häftpistolen alltså. Och jag hade redan skruvat bort sitsen, så nu är jag lite irriterad. Och jag sökte fram bruksanvisningen på nätet och så vitt jag förstår har jag gjort rätt. Men det hjälper inte, den hostar ändå inte fram några staplar. Så just nu har jag rullat in den lite lätt fransiga stol som brukar stå vid Yngstes fd skrivbord.

Jag somnade förstås framför tv:n i eftermiddags och vaknade fem minuter innan Bra Grannen ringde på. Hon har ju sommarhus många mil bort där hon är större delen av sommarhalvåret, ivrigt golfspelande, men just den här veckan hade hon bridgeavslutning och födelsedagar i familjen. Så vi satt ute och pratade en halvtimme. Sen var det dags för mig att åka till kvällsmässan i kyrkan i skogen, så här års med solglasögon, vägen går västerut. Och stolen jag sitter på där hamnar i kvällssolen genom det höga fönstret. Texten om Filippos som säger till sin vän Natanael – ‘vi har funnit honom som det står om i Skrifterna’ och Natanael som är en skeptisk typ svarar – ‘kan något gott komma från Nasaret?’. Följ med och se. Just så. Att ta till sig det goda, att låta sig överväldigas. Kärleken som ropar på svar. Ljuset som flödar in i livet.

kommer det en ny spis hem till mig på måndag em. En med häll men utan varmluft (det förstår jag mig inte på si) och hyran höjs med 30 kr/mån, vilket jag tycker är snålt. Faktiskt. Vi bor inte gratis i dag, om man säger så.

Och jag anser inte att det är värt irritationen, så det blir inget ugnstillverkat innan dess. Köbebröd av olika slag m a o. Lite konstigt är det allt ändå, tvättmaskinen är t ex inte så purung heller, eller kyl och frys. Kan det inte anses ingå att ha tillgång till spis? Och inte tycker jag att det är så förtvivlat lyxigt med glashäll, det hade jag i förra boendet för sex år sen och vi hade haft den där ett par år också. Vi snackar inte dubbla ugnar eller katalysatoremalj eller induktionshäll. Nå ja, bara den kommer blir jag glad.

i morse. Det är nåt med bilbesiktning som kickar igång adrenalinet. Och jag var ute i väldigt god tid när jag gick ner till bilen och det är klart att v blinkers inte fungerade. Så jag körde mycket raskt till verkstaden och dom plockade in mig och bilen i hallen och började skruva och fixa och nån sorts glapp var det, men det ordnade sig.

Sen fattade jag inte att man skulle gå in i det lilla obemannade utrymmet och logga in sig när man kom till bilprovningen, dvs jag fattade det en minut i full tid. Och detta är ett av årets mycket få tillfällen när jag dricker en mugg svart automatkaffe. Det är inte riktigt lika illa som att föda barn, men illa nog. All tröst behövs, tom svart kaffe. Men det gick så bra. Numer är det lite mindre brutalt också, man slår inte med hammare på underredet.

En lättnadens känsla när man åker därifrån.