måndag, 3 juni, 2013


undrar jag allt vad som fick mig att välja 7.40 som besiktningstid på onsdag. Eftertankens kranka blekhet. Dessutom började v blinkers att ticka för snabbt i går igen och det måste jag förstås kolla i morgon, så att det ev kan fixas igen. Man bytte ju lampa.

Och vi pratade om det här med att somna snabbt och dom nya intressanta linjer man då får i ansiktet, Hosanna och jag. Och hon sa – och det kan jag förstå – ‘men har du inte lärt dig att det blir så, så du skulle kunna lägga dig lite mer proffsigt liksom?’ och min enda förklaring är att det går liksom så fort från rätt vaken till totalt mörker att jag bara inte hinner. Jag tror kanske att just den här gången ska det bli annorlunda. Och varför jag tror det, kan man ju undra. Inte så begåvat, eller snarare inte så stor förmåga att dra rationella slutsatser just där, nej.

får man i ansiktet när man somnar med huvudet i handen. Det tar en stund innan man skrynklat ut sig igen. Men nu är jag beredd att joddla dom kvarvarande sex timmarna på dagen. Fast jag kan konstatera att jag inte orkade cykla i väg med den eländiga timrapporten, jag slänger in den i morgon bitti, det går antagligen lika bra.

Och när sonen tittade in hade jag lyckats byta till snyggare långbyxor och försökte se pigg och alert ut. Nja. Men han hade ordnat nya telefoner till svärmor, kan bli en hit. Och eftersom han ändå var på väg, så fick han ta med en påse till dom yngre bröderna, rödbetor som svärmor kokat in, eftersom dom tycker att köpta inte är så bra. Kära söta. När jag är nittiotvå kommer jag inte att koka rödbetor till nån, det är jag nästan säker på.

Och apropå saker som inte blev av, så orkade jag inte ringa om spisen heller. Men i morgon är också en dag.

blir det, när det bara är maken och jag igen. Gästen åkte efter frukost, sen frukost iofs. Och jag vaknade vid fem och kunde inte somna om. När maken varit uppe vid sju (jag hade gärna sovit till dess, men ibland går det inte) gick jag upp och diskade lite kvarvarande från kvällen och sen tog jag en promenad i det strålande solskenet. Och så morgonbön och grötkok.

Och plötsligt är det tredje juni, så jag måste förstås fylla i timrapporten och lämna in till kommunkvinnan. Det är så lätt att glömma. Har vi tur tittar Äldste in en sväng på eftermiddagen. Man kan ju alltid vara snygg, så jag har tvättat håret också, mao en vanlig vecka som sparkat igång igen. Lite lätt motvilligt, känns det. Och så är det ju spisen. Jag verkligen avskyr allt sånt. Men jag drog fram spisen och tittade bakom och det måste vara ganska nyss jag gjorde det, för det såg alldeles fräscht ut. Om någon i en nära framtid kommer och ska dra fram den menar jag.