händer då och då. Jag var lite lätt irriterad på spisen i morse, rabarberpajen tog orimligt lång tid, tyckte jag allt. Och i kväll skulle det då gräddas en annan paj, köttfärs med ost och äggstanning (typ) över. Och efter tjugo minuter såg det inte ut att ha hänt någonting. Jag kände desperationen komma och mindes med viss förfäran en gång när vi bjudit hem så där 12- 15 pers och jag hade förberett en stor ost- och skinkpaj och precis innan jag skulle stoppa in den i ugnen gick strömmen. Så vi fick sitta och äta knäckebröd med ost i stearinljusens sken, men alla var glada och nöjda ändå, fast jag var stressad, det var jag.

Och i dag skruvade jag upp ugnen till 275 och efter 20 minuter var den nästan gräddad – lite lös i botten tyckte jag nog – men allt gick åt. En mycket trevlig kväll med roliga gäster. Men jag får nog ta ett snack med hyresvärden. Trist.

Men kvällen som helhet var väldigt bra. Stor tacksamhet över goda omtänksamma vänner.