Jag gick först till den ‘vanliga’ klädaffären, men det visade sig att den håller på att ge upp. Tyvärr. Så jag gick vidare till Kappahl och hittade en liten klänning, blårandig bäckochbölja. Sommar. Så jag sms:ade Äldsta efter storlek och om en känning skulle vara bra. Jo då. Och storleken fanns.

Sen gick jag till coop för att titta efter mjölet, det fanns inte, man hade plockat om på hyllorna dessutom och ställt fel, men jag tog kungsörnens mjöl då, reservalternativet. Och jag köpte tre sorters ostar till i morgon och ställde mig i kön, plockade upp mina grejor på bandet och betalade. Sen ställde jag mig i kön för att köpa postpåse. Och då slog det mig – var fanns påsen med lilla klänningen? Ja, inte i min närhet iaf. Så jag störtade tillbaka in i affären för att se om jag tappat den på golvet eller så. Nä. Men i stapeln med korgar stod min korg underst och där låg fortfarande kappahlpåsen. En suck av lättnad.

Och jag gick hem, satte på ugnen, satte in pajskalet, började diska, tog ut pajformen ur ugnen och skulle hälla i fyllningen. Och alldeles självklart tog jag tag i formen med bara handen, tumme, pekfinger och långfinger på vänster hand. Aj.

Och nu sitter jag och försöker hämta mig. Om en kvart är pajen klar. Grytlappar. Grytlappar. Grytlappar.