Dvs det började lite eländigt. Stolen som jag sitter på vid datorn har jag klätt om för många år sen med ett tyg som en god vän ritade för Ikea. Och nu hade sitsen nötts ut. Kanske inte så konstigt. Och jag visste att nånstans finns mer sånt tyg, vi hade en fåtölj med det i förra hemmet, och när vi flyttade och slängde fåtöljen, så skar jag bort tyget och lade det nånstans. Just det. Nånstans. Och jag har inte för mitt liv kunnat hitta det. Jag var nästan säker på att det borde finnas i vindsförrådet. Men jag har letat mycket länge. I dag tittade jag en extra gång och såg ett kuddfodral i ett annat, också vackert tyg (Morris) och det såg ut att innehålla nåt som absolut inte var en kudde. Jo – det var tyget till min stol. Så nu kan jag klä om sitsen och sy en lös sittdyna också. Fast inte just i dag, men jag kommer att kunna.

Minnet av min kära vän, hon som inte bara kunde teckna fantastiska tyger till Ikea och andra ställen. Vi åkte tåg en gång och då gick det förbi en kvinna som hade sytt en väska av ett av hennes tyger. Det här är överdådiga zucchinifrukter och blommor, så vackert. Tiden går så fort, men det kan vara tio år sen hon dog, mycket saknad.