Teknikens underbara värld. Jo då. Äldste hade skickat en skypeförfrågan, tanken är ju att vi ska kunna se lilla minsta lite oftare. Så jag bekräftade och ringde upp. Det tog en liten stund innan han svarade och då hade jag hunnit ringa upp Yngste också, så plötsligt satt jag där och pratade med båda sönerna, bra ljud och väldigt roligt. Maken som satt några meter bort hade svårt att urskilja sönerna för med åren har dom fått ganska lika röster. Och sen la Yngste på och vi kunde koppla upp bild på Äldste, där han satt i soffan.

Och sen fixade vi kontakt med Äldsta och befann oss plötsligt i hennes kök, där hon satt och virkade. Hon är obegripligt händig med sånt och har nåt jätteprojekt med en kofta på gång. Jag slutade sticka grejor till henne när hon var ungefär två, då tyckte jag att det blev lite jobbigt, men hon ger sig på vilka projekt som helst. Och jag kunde traska runt med datorn och visa henne uteblommorna.

Jag är barnsligt road.