är det redan. Det där tiden som rinner mellan fingrarna. Och i morgon blir det knappast den efterlängtade promenaden, bara en betydligt kortare, eller snarare två. Bilen ska in på koll före besiktningen, när nu den blir. Jag har inte riktigt fattat det här med privatiseringen av bilprovningen, det får lösa sig. Sen vill jag också ha vänster blinkrelä fixat, det känns lite osäkert när det börjar ticka snabbt. Och det är en lyx att bo så nära verkstaden att det bara är att köra dit och ta en snabb promenad hem via coop. Så jag kan köpa mjölken till morgongröten på hemvägen.

Veckan ser annars behagligt obokad ut, kuratorssamtal på onsdag och möjligen gäst till helgen. Och så ska jag skriva en veckas matsedel. Så jag kan hålla reda på maten. I lördags smällde jag i mig vit choklad med intense strawberries. Det kommer inte att stå på listan, det är säkert.

Och jag skulle önska alla i min närhet och lite längre bort mer frid. Betydligt mer. Men frid är ibland lika sällsynt som snö i Sahara.