lördag, 25 maj, 2013


dvs inga grannar känner sig manade att ha fest på balkongerna och tydligen räknas inte Heliga Trefaldighets dag som så festlig heller att man måste grilla och hinka rosévin kvällen innan. Men det var tillräckligt varmt för att kunna sitta ute i t-shirt och röka kvart över elva. Och träden utanför fönstren i tv:rummet är fullt utslagna nu, maken ser inte tågen, men gatlyktorna finns nere i grönskan och ger en underbar känsla av att bo i en trädkoja, när jag släcker våra lampor på kvällen.

Och i morgon är det Mors dag också, inget stort firningsämne hos oss. Men på eftermiddagen ska vi hämta svärmor hos morbröderna och fika där. Efter lite trassel med tidsangivelser, maken frågade mig hur dags det var, och det visste väl inte jag. Men jag sa att vi brukar ju själva äta mellan halv två och två, så då bestämde han två med svärmor. Att det tar minst en kvart att ta sig dit och att det i vår tillvaro nästan alltid är något som hakar upp sig också innan vi sitter i bilen, var inte hans bekymmer. Men det är klart att jag ser till att vi äter tidigare då. Kyckling i lergryta är det tänkt, så det vill till att jag lyckas få in lergrytan i ugnen innan vi åker till kyrkan.

vara helt rigid hela tiden. Tänkte jag. Så jag tog min morgonpromenad kvart i fem på eftermiddagen i stället. Och första halvan gick jag omsvept av liljekonvaljedoft, sen i tisdags morse har det hänt mycket. Fast det är bättre att gå på morgonen, det tycker jag ändå. Fast det var bra, jämfört med att bara sitta kvar inne.

Och maken läser ‘De Nio Målarna’. Vi har ett alldeles helt exemplar på engelska, men han föredrog det nötta svenska, en pocket jag köpte långt innan vi gifte oss, urdåligt papper, nästan brunt nu, ännu sämre bindning, lösbladssystem nästan. Och sidan 78-79 saknas helt. Men jag kan nog berätta vad som hände, eller översätta direkt. Maken är road av engelsk klockringning, när jag läser den brukar jag läsa just partierna om Stedmans metod och Kent Treble Bob rätt översiktligt, men han tycker att det är viktigt för helheten. Och han kan höra hur det låter, jag tycker bara att alltihop är ett enda pinglande. Så olika kan det också vara.

blir det ju när maken är på avlastning. Och det beror inte på att man tvättar där, om man säger så. Fast den här gången fick han hjälp att tvätta sig själv anyhow, men när han sa att man använder den lilla gula tvättlappen (tunn skumplast) tittade dom chockat på honom. Oh nej, kommunen är miljömedveten, så den kan man inte nyttja, det ska vara kommunens papperstvättlappar. OK.

Men nu snurrar tvättmaskinen och maken är duschad. Och jag, som hade planerat att handla innan jag hämtade maken fick ju ändra planerna eftersom svärmor skulle skjutsas, så kvart över åtta stod jag på maxi och rafsade ihop det nödvändigaste. Nån promenad blev det inte, men en cykeltur får väl vara tillräcklig. Det vanliga vardagliga livet.

Och jag ska skicka i väg ett mail till kommunplanererskan att vi nog får hoppa nästa avlastning, som skulle varit v 26. Det kan bli så ibland. Jag skulle behöva, jo visst, men familjelivet kan förändra förutsättningarna. Och då är det bara att andas så lugnt som möjligt.