är ganska tungt. Om jag ska få två dygns avlastning nästa vecka måste maken vara någonstans där han inte alls trivs och det finns dessutom 50% risk att det är stället där han gick vilse på väg till maten och där personal stannade kvar inne på toaletten. Jag är väldigt ledsen och jag kan inte prata med honom om det förrän i morgon när jag får veta exakt var han hamnar, och då får jag anstränga mig till allt jag har för att vara så stödjande jag bara kan. Jag önskar ingen att hamna i motsvarande situation.

Och när jag tömde posten på väg upp från mässan i kyrkan i skogen så låg det en hämtavi för ny kanalbox. Jag orkar inte åka och hämta den i kväll och jag säger inget om det heller till maken. För det kan hända att han tycker att jag borde.

Som en konsekvent detalj i dagens övriga händelser, så upptäckte jag att den där lilla plastpluppen som sitter på stödet mot näsan på glasögonen, den på höger sida för mig, har ramlat bort. Man kan säga att metallpiggen skaver. Varför? Tja – varför inte liksom?