fredag, 10 maj, 2013


att det här med skype kommer att bli en stor grej i mitt liv. Fast tanken är att jag ska kunna titta på dotterdöttrarna då och då, vi träffas inte så ofta. Så har jag tänkt. Men nackdelen, som gick upp för mig väldigt tydligt när vi testade med Yngste förut idag, är att man ser sig själv också. Och jag vill nog inte särskilt gärna titta på mig. Jag kan bara säga – var glada att jag aldrig visar bilder på mig själv. Jag kände mig extremt obekväm med att den trötta människan jag såg faktiskt är jag. Om jag aldrig kammar mig eller borstar tänderna? Jo då, två gånger om dan, men kamningen går ganska fort och när man borstar tänderna ser man ändå lite underlig ut. Eller? Visst gör man? Men det här var ju liksom det vanliga utseendet, det man går runt med. Det är kanske inte en så dum idé med burka ändå? Eller att gå baklänges?

Och notera – jag är alldeles medveten om min ålder och så, men det här var en annan dimension.

Nämnde jag förresten att svärmor bakat en alldeles underbar butterkaka med kardemumma, som hon hade med sig till kaffet? Så vi inte skulle falla ur. Inte vet jag hur många 92-åringar som bakar sånt till sin födelsedag. Och hon var enormt nöjd med att ha fem barnbarnsbarn. Som utdelning på ett barn (maken) är det väl lysande.

– den första. Jag räknar med att det blir två till. En rolig dag så här långt. Fast väldigt mycket tårta över.

Och barnbarnen är rätt ljuvliga, jag mötte vid tåget. Och lilla nästminsta uppskattade att vara stor, hon tog hand om lilla minsta på ett så förtjusande sätt, dom kunde leka tillsammans på inglasade balkongen och ha ett eget litet hus där.

Och i övrigt har vi ätit och sen åt vi lite till. Och lite till. Och svärmor såg glad och pigg ut, döttrarna var lite tveksamma hur mycket hon egentligen hörde, men det får väl vara som det är. Och vi sjöng för henne och hon sa – ‘men jag ÄR ju snart hundra’ och det är ju förvånande och sant. Och lilla nästminsta, som har sinne för party, utbringade glatt leven. Då och då.

Sen kopplade Äldste upp skype, hur nu det går när jag ska fixa själv. Vi ringde upp Yngste, men han fegar och har en simson-bild, men det var roligt att höra hans röst under tiden som vi alla glatt vinkade. Vi passade på att förklara att farmor, av okänd anledning, tror att han läser juridik. Rätt långt från, om man säger så, men det får väl lösa sig.

Jag är lite, lite trött. Men glad. Och tacksam.

– det blir inte potatisgratäng, det blir klyftpotatis. Men skalas ska den ändå, tror jag. Och möjligen finns det lite damm här och där. Visst är det märkligt, dessa barn som jag delat kökkenmödding med så många år, och numer står jag där och skurar vasken och tömmer soporna innan dom är på ingång. Men det blir en bra dag. Jag fixar lite till innan döttrarnas tåg kommer – har tänkt möta dom.

Och nån gång framåt kvällen kan jag väl sätta mig ner igen. Och jag köpte punchrussinglass till maken i morse.