torsdag, 2 maj, 2013


– fast det var förstås inte dagens precis, men jag såg det i dag. När jag passerade tv:n under tiden som jag lagade mat. Oprah. Jag har en lite delad inställning till henne. Det händer att hon får in fullträffar, men i dag hände det inte. En man i silverfärgad dress var nersänkt i en sfär med vatten och han skulle slå, av Guiness kontrollerat världsrekord, i att hålla andan under vatten. Han lyckades. 17 min och 4,4 sek. Och Oprah sa försiktigtvis att ingen fick pröva hemma. Bra där.

Men hur upptäcker nån denna talang? Och det är inte alltid så att jag tycker att jag fyller mitt liv med värdefulla handlingar, men att hålla andan under vatten i drygt 17 min verkar för mig att vara 17 totalt bortkastade minuter. Men han var sååå lycklig efteråt och publiken jublade. Avd Saker Jag Inte Ens Vill Förstå.

Annonser

växter vimlade mängder av köpare runt, bl a en gammal kvinna som kördes i rullstol. Jag kände inte igen henne, men det var en stilig dam med mycket vackra bruna ögon, oerhört social – rentav lite åt det gränslösa hållet. Hon tilltalade alla som kom inom räckhåll, mig också, hon undrade vad jag skulle köpa, och jag log och sa att i dag blev det nog ingenting. Och hon var så strålande nöjd med att vara där, jag hoppas så att hon fick något som kunde glädja henne, att hennes omgivning kan vara så stödjande som möjligt, där i dimman.

Man vet aldrig var man hamnar och hur omgivningen hanterar svårigheter. Någon berättade om en mycket gammal kvinna på ett äldreboende, alldeles dement, och just hon råkade vara född i Österrike eller snarare i ett hörn av världen som ibland var Österrike och ibland något annat, men hur som – hon satt som mycket gammal i min närhet. Prästen på besök fiskade upp sin tyska och såg den enorma skillnaden, hur hon strålade upp. Men självklart kan man inte begära att personal ska klara det. Och då kan ensamheten bli bedövande, tänker jag.

Men damen i dag var ute i solskenet och tittade på blommor.

I går, eller kanske i förrgår, fick jag ett mail med rubriken Kierkegaard, och jag hann tänka – ‘hoppsan, har han hittat mig? Hur då liksom?’ och sen trillade poletten ner. Det handlade förstås om filosofen, hans 200-årsdag ska firas. Fast för mig var den omedelbara associationen min klasskamrat, och han råkade vara brosbarnbarn till den store. Han blev jätteförvånad när jag stavade hans efternamn rätt på första försöket. Han var massivt ointresserad av filosofi, men som jag minns det, en vänlig och trevlig person. Fast han hade ett litet (?) fel, som han delade med fler i vår lilla klass. Det blev så tydligt när vi skulle spela volleyboll på gympan och blev enkelt klassindelade. Tack. Jag och dom sju pojkarna. En av dom var väl bara 1,5 dm längre än jag, dom andra så där 1,90. Så där stod jag, fast förankrad på golvet och tittade uppåt taket där bollen alltid befann sig. Jag var massivt ointresserad av gympa.

går det lättare. Nyckeln till vindsförrådet gick inte alls. Så det var en lite seg början på min lilla rundtur. Sen gick det bättre. Fast det fanns inte timjan eller salvia hos plantsäljaren, dvs det fanns något man kallade salvia, men det måste varit nån rabattvariant, för jag smakade lite diskret på ett blad och det smakade ingenting. Jag kan bara hoppas det var ätligt. Annars vet ni.

Och sen trampade jag till andra änden av lilla samhället och plockade kassarna fulla på maxi. Under tiden pratade maken med svärmor som vill ta en tur i eftermiddag och plantera på gravarna. Så då blir det så. Min egen plan är att baka chokladtårta och frysa in till hennes födelsedag nästa fredag. Och på tisdag tänker jag laga maten och frysa in. Allt för att inte falla ihop när det blir dags. Man ska lära sig av sina misstag.

Sen hade vi en av dessa meningsfulla diskussioner, maken och jag. Förr, när han var frisk, förde han ett himla liv om jag lät vattenkranen rinna ‘i onödan’. Nu hör han inte ljudet och glömmer själv att stänga av. Och i går kväll gick han som vanligt först på toa i nedre badrummet, gick uppför trappan, tog av sig, borstade tänderna, vi bad completoriet och sen när jag gick ner hörde jag att vattnet rann i nedre badrummet. Men det gör ingenting, tycker han numer, vattentornet är ju fullt. Jo men visst.