– fast det blåser kallt ute, men mig ger ljuset energi. Så till den milda grad att jag lyckades samla ihop filtar och täcken och lägga prydligt i lådorna på vinden och bära upp extramadrassen och extrasängen från Äldstas familjs sovande. Och lakanen är faktiskt tvättade och inlagda i sitt skåp.

Nästa vecka kanske jag tar tag i den inglasade balkongen, det döda citronträdet bär plockas bort, pelargonerna bör ansas, allmän städning och nåt kreativt borde göras åt växtligheten i allmänhet där. Fast än så länge är det kallt där. Och fönster tänker jag inte tvätta än. Jag tror jag väntar tills man sopat gatan, inte för att det kanske kommer så mycket sand virvlande upp till oss på tredje våningen, men better safe than sorry tänker jag.

En liten eftermiddagssovstund kunde kanske fungera, jag sov visserligen rätt länge i morse – fast jag var uppe med maken vid fem – men jag hade dovt hotfulla drömmar, någon som skurit av ett finger figurerade i bakgrunden. Och när jag gjorde lunch lyssnade jag på radion där någon skildrade filmen Pianisten (Pianot?) där den hemske mannen högg av hustruns finger – en film jag inte sett och inte tänker se heller. Märkligt.