– sa hon, kvinnan i kassan på apoteket. Och jag kände att kom jag bara ut därifrån, så skulle utsikterna vara större.

Dagen började som vanligt, fötterna över sängkanten, hjälpa maken till badrummet, vila en liten stund till, upp ordentligt, badrummet, kläder, tända ljuset och be morgonbön, koka gröten, hjälpa maken ur sängen – och då ringer telefonen. Biståndshandläggaren som säger – ‘väckte jag dig?’. Det är förmodligen hennes hälsningsfras då, men jag blev ändå irriterad och sa att så var inte fallet. Nå, maken har fått avlastningsplats i slutet av nästa vecka. På ett alldeles nytt ställe. Vi får se hur det blir.

Och sen cyklade jag till kuratorn. Det var inte en så strålande idé, att cykla. Jag har inte vinterdäck på cykeln. Men kuratorn är bra. I en bisats nämnde jag att jag har ett antal papper i en gul plastmapp, utskriva, så att jag ska minnas eller snarare veta, att det som skrevs till mig faktiskt skrevs. Att jag inte inbillar mig, att jag inte missuppfattat. För jag vet att om någon annan berättat något sånt för mig, så hade jag nog inte trott att det var möjligt. Men nu har jag flyttat mappen, så den står någonstans bakom min rygg. Och vi pratade förstås mycket om det här med avlastningen, vad jag ska göra. För en liten utflykt tänker jag mig. I morgon tar jag tag i det mer ordentligt. Tror jag.

Sen var det då  dags att efter den goda laxen med mangosalsa gå till apoteket. Fjorton nummer före mig när jag drog lappen. Jag gick till systemet då. Elva nummer före när jag kom tillbaka. Och naturligtvis, i detta lotteri, drar jag en expedit som inte är receptarie, så hon tar fram burkarna och hör sig för att det är ok att byta ut ena medicinen och frågar om jag vill ha en ny lista. Ja tack. Och sen lämnar hon burkarna vidare till en licensierad lappklistrare. Som tar just mina grejor när det blir lite tid mellan ett par ytterligare kunder, dom som förvisso hade nummer efter mig. Och så frågar han om jag vill ha ny lista. Ja tack. Och sen börjar han lyfta ena burken efter den andra långsamt ur kartongerna och klistrar långsamt etiketterna på burkarna och sen frågar han om jag vill ha en ny lista. Ja tack.

Och drygt 45 minuter av mitt liv har försvunnit där. Ja, jag var ju en sväng på systemet också då.