måndag, 4 februari, 2013


och det vore väl konstigt annars. När jag nyss drog upp loden på golvklockan var den 23.13 så där. Och det snöar fortfarande. Jag vet att det är väldigt privilegierat att nästan alla morgnar kunna välja om man vill gå ut eller inte, men i morgon kan jag inte välja, så jag smorde in kängorna. Alltid något.

Sen undrar jag varför jag är så oföretagsam och lite småfeg att jag nästan fegar ur att åka till Tvåan i morgon. Så förfärligt mycket snö är det inte om man sitter i sin lilla bil och vägarna är säkert väldigt farbara. Jag har sett till att väckarklockan är påslagen också och jag är fortfarande glad över att jag lyckades rensa soffan. Och det är nästan möjligt att jag kommer i säng före midnatt, det vore länge sen. Det är så lätt hänt att lägga en patiens till, nästa kanske går ut eller kanske går ut fortare.

Annonser

– jag reste mig från stolen och började sortera – nästan – alla papper som låg på den blommiga soffan in i pärm. Och jag startade t o m en ny pärm med förbättrat försättsblad. En del av dessa betalda fakturor var från 2011. Jag känner mig oerhört häpen och lättad. Fast inför skrivbordet backade jag lite. Det kommer snart en dag för det också. Säkert.

Och jag är rätt övertygad om att den dagen kommer innan Äldstas familj kommer v 8. Visserligen ska dom sova på blommiga soffan och inte på skrivbordet, men jag har en känsla av att det blir bäst om det mesta är borta därifrån också. Jag känner mig så trevligt strukturerad, det var visserligen nån sorts ordning på alltihop, men det såg inte ut så för den som tittade hastigt, det kan jag villigt inse. Och förmodligen hade jag haft svårt att hitta rätt papper särskilt fort, även om allting fanns där.

Så befriande. Mycket mer luft.

i snöfall. Tanken var att vi i morgon ska åka till Tvåan, men vi får väl se hur det blir. Mitt ständiga gnällande över vädret. Och detta slafsande gjorde att jag gick till kommunhuset (alldeles nära) och lät internposten ta hand om timlistorna i stället för att ta mig en blöt och stärkande promenad. Dessutom blåser det och horisontell snö är jag väldigt trött på.

Men jag gick förbi ena presentaffären och köpte tre fejktulpaner eftersom riktiga dör så fort här, jag hade redan fem men det såg lite snålt ut, mycket bättre så där. Att låtsas vår lite grann. Och jag drömmer om att kunna gå ut utan att plocka fram halsdukar och handskar. Eller sittunderlag till uteplatsen. Och det är för kallt att göra lite uppröjning på inglasade balkongen, där just nu rosmarinen blommar. Det har aldrig hänt förr, bleka små blå blommor. Lite hopp om riktig vår ändå. Och kom nu inte och säg att dom brukar blomma mitt i vintern, för det tror jag inte på.

vara lite positiv i dag då? Fast jag brukar vilja ha lite draghjälp då. Och i dag är det tjockdimma t ex. Det är inte draghjälp. Och jag har haft telefonsammanträde, inte sa jag mycket, men när en annan deltagare hävde ur sig något (ur min synpunkt) jättekorkat och fördomsfullt så fräste jag mycket. Så det var inte mycket draghjälp det heller. Och ryggen är stel.

Men helgen var sammantaget rätt bra, barnbarnens mjuka kinder och minstas skratt från magen. Snälla rara människor. Och när jag närmade mig kyrkan i går och alla ljusen lyste i fönstren, dom jättestora granarna som stod kvar var så mörka att dom knappt syntes mot väggen, men alla ljusen svävade, så vackert. Och vännen, som ska göra nåt roligt, länge efterlängtat, jag är glad för hennes skull.

Och Yngste. Vi pratar inte så ofta, men jag tittar varje kväll hur vädret är där. Och i går pratade vi en stund, hans sorgliga uppsyn på bild förra veckan var inte bindvävsinflammation, när han kom till apoteket för att rådfråga tittade dom på honom och sa att det där behövde han vårdcentral för, så dom ringde och fixade en tid fast klockan var 16. Och på v-centralen sa dom att det där behövde han sjukhuset för, så han fick en tid nästa morgon. Troligen hade han petat sig ögat och skadat sig lite, så han fick salva och droppar och nu kändes det bra.

Och jag har äntligen fyllt i timrapporten för januari till kommunen och ska lämna bort den i eftermiddag. Det är förresten märkligt hur mycket lättare det går att tänka sig att man ska ordna upp alla pappren som ligger i blommiga soffan bredvid mig, än att verkligen göra det. Men jag ska hänga tvätt nu. Det har jag ordnat iaf.

Men jag jobbar vidare på min positiva attityd. Jag berättar om det lyckas. Antagligen berättar jag om det inte lyckas också.