när någon som står ens hjärta nära tillbringade ett antal timmar på akuten och sen fick gå hem med besked att det visserligen skulle till medicin, men för en betydligt lindrigare åkomma än vad som kunde befaras från början.  Den otänkbara tanken behövdes inte den gången.

Men olika besked duggar. Makens yngste morbror fick ett tungt besked, ett som ingen vill få, och svärmor som för det mesta har en mycket stressad attityd inför cancerbesked, tog detta lite oväntat. Hon bara konstaterade att så hade man sagt och i samma andetag att han skulle få medicin. Och jag vet att många cancertyper är botbara, men just här är det knappast fallet, så jag vet inte riktigt hur hon tänker. Kanske var det hennes sätt att laga en liten mugg soppa, som Snorkfröken inför kometen. Och på lördag ska vi ha släktträff, med spridning från lilla minsta till svärmor, inte hos oss utan hos morbröderna. Smörgåstårta. Nittioårskalas. I den här trakten blir folk himla gamla och jag antar att det inte är luften utan genetiskt, så då klarar jag mig väl.