promenaderna. Jag lyckades skära mig i vänster långfinger när jag skulle skära limpa förut, ovanligt klantigt. Och jag rotade fram ett misslyckat plåster, som tog väldigt mycket plats s a s. Sen tvättade jag håret och det mådde inte plåstret bra av, blev liksom ännu mer platskrävande.

Sen greps jag av tanken att hälla upp ett glas vitt, så här på helgdagskvällen, Orvieto närmare bestämt – förstås – och så skulle jag ta glaset och tändaren och cigarillasken och gå ut på uteplatsen, och nånstans där hakade det upp sig och jag hällde en matsked vin i promenadskorna. Hej och hå. Och det berodde delvis på att jag inte hade koll på plåstret. Och nu har det nästan släppt dessutom. Jag verkligen avskyr såna där sår som är snedskurna hudflikar.

Och sen försöker jag fundera på vad som egentligen är mitt problem. Vi fixade ju svärmors 90-årsdag, för det blev lite rörigt i planeringen där och allt blev så bra när vi=jag grep in. Men nu är hon på gång igen, hennes äldste lillebror fyller snart, och hon har stora planer om vad hon ska göra. Hon är ju inte precis yngre nu. Drygt tre veckor kvar. Jag suckar lite lätt när maken gastar åt henne i telefon.