på Lars Lerins vinterprat i P1 tycker jag ska göra det. Så snart som möjligt. Maken och jag lyssnade på sista timmen till vår middag. Han är helt sanslöst bra, trevlighetsraseriet var strålande. Och den blida värmländskan till detta. Och när han stillsamt konstaterar att han och en vän inte är bra för varandra, senast dom sågs fick dom inte gå ombord på flygplanet. Man får en massa bilder i huvudet.

Och jag, som råkar vara född i Karlskoga, kom plötsligt att tänka på socialchefen här, på den tiden jag var engagerad i det kommunala, han som på samma vänliga värmländska kunde säga – ‘men inte ska du sitta där – till vänster om mäj finns bara avgrunden’, han som sa till blivande hustrun för länge sen – ‘du förstår att när vi gifter oss, så betyder det att vi har en extrasäng där det ibland kommer att sova lite oväntade människor’. Det är inte utan att jag längtar lite efter honom ibland. Modellen görs nog inte längre.