blev det. Ganska mycket sovmorgon, för att vara jag. Och ingen morgonpromenad. Så fort jag rest mig ur sängen började näsan rinna. Och rinna. Och rinna. Och det höll den på med nästan hela förmiddagen, ända tills jag cyklade till biblioteket och en snabbtitt i affären.

Resten av dagen har jag i princip suttit stilla och läst Blodröd måne i Vilette av Ingrid Hedström. Tyvärr var det fjärde och hittills senaste delen. Jag gillar hennes sätt att skriva, noggrann är hon också. En av personerna var på begravning i Helga Trefaldighet i Uppsala och noterade att sittdynorna är röda. Jo, dom är det. Jag tänkte också på det. Dessutom har dom sitsvärme i dom, fast det stod inte i boken.  Men jag har alltså läst när jag inte lagade Tings goda skaldjurspasta – och ffg hade man saffran/tomat cr fraichen i affären, så jag behövde inte blanda själv, och så bakade jag en ny omgång kryddlimpor och rörde ihop jordnötssmörgodis. Igen.

Jag äter dom mest konstiga saker, oavbrutet, nu. Och inte mycket röra på sig. Men det tar slut på onsdag, det gör det faktiskt.

Och jag funderade, pga boken, mycket på vad man gör när man träffar på en patologisk lögnare, alltså inte ‘vanliga’ enkla lögner, såna som vi kan dra till med av bekvämlighet eller dom lite mer på allvar där vi vill dölja pinsamheter, utan just det patologiska ljugandet, nån som påstår att pappa är läkare när han egentligen är vaktmästare på sjukhuset, eller så. Och som kan lägga upp långa komplicerade historier. Det funderade jag på.

Och nu framåt kvällen börjar jag snyta mig igen. Och jag är livrädd att maken ska få denna infektion. Han går ju inte så bra ihop med infektioner, som bekant.