– eller datorn då. Den behövdes ett tag bredvid tv:n och tyvärr har batteriet gett upp för rätt länge sen (jag längtar lite efter en ny dator, vi får se) så sladden får dras ur där uppe och sen blev den stående resten av kvällen här nere. Fast det blev bra, maken fick sätta sig bredvid och titta igenom bilder på flickorna i Uppsala och julbrev med bilder.

Och han fick en glimt av livet på fb. Och jag tänker på hur det var, då när han var lite pionjär för datoranvändandet inom sitt område. Han åkte runt och höll kurser och var försöksperson och allt möjligt. Och nu är det både hans begränsade syn och hans minnesproblem som gör det omöjligt för honom.

Och eftersom jag är så van att sitta på övervåningen, så är det konstigt att sitta någon annanstans. Men när jag släcker ner snart, så drar jag ur sladden och återvänder till normaliteten. Så långt.

Jag sätter inte väckarklockan i morgon, kan det bli sovmorgon så må det ske.