inför alla sina betydande svårigheter. Fast nu börjar han klaga, på det här lite vanliga sättet som män gör när dom är krassliga. Jag vet inte om det betyder att hans förkylning/ halsont börjar gå åt rätt håll. Jag kan bara hoppas. Jag skulle gissa att han egentligen skulle behöva näsdroppar, men det har vi inga, typiskt nog.

Och i morgon ska jag efter det vanliga på morgonen fixa en äppelkaka för att sen göra kyckling cacciatora och klyftpotatis. Får man gäster långt bortifrån, så får väl falukorven vila sig lite till i frysen s a s. Det blir säkert trevligt. Vanliga välsignade vardagligheter.

Och Äldstas svärfar, den mycket avhållne, ska på läkarbesök för besked i morgon fm. Varken han eller Äldsta väninnan väntar sig så särskilt mycket bra av det. – ‘Men jag är beredd’, säger han. Han är tacksam för den tid han upplever att han fått ‘extra’ från maj till nu. Och jag tittar på almanackans nya blad, det som jag redan vänt till här på kvällen – älgar i solnedgång f ö. Vad kommer att hinna hända med alla dessa fyrkanter som är dom nya osedda dagarna. Maken fyller år på mitten förstås. En liten tårta kanske då.