att göra något annorlunda i dag, att lägga undan funderingarna en stund, att prata om annat. Och maken och jag gillar ju i princip att åka bil tillsammans, i sht en dag som idag, strålande sol, lönnarnas otroliga färger, en sorts vila i landskapet. Och i en rondell vi passerar har man planterat nån sorts träd/buskar som får alldeles klarröda blad, mycket effektfullt.

Jag hoppas att natten som kommer blir lugn, oron finns alltid under ytan, maken känner sig lite inflammerad i halsen och hans infektionskänslighet var ju alldeles nyss riktigt dålig. Jag kan bara hoppas. Liksom jag hoppas att telefonen inte ringer 01.28 i natt också. Efter två signaler var jag uppe och då hade den som ringde lagt på luren, ett icke-svenskt nummer visade det sig. Men så dags på dygnet går katastrofkänslan lätt i topp.