onsdag, 19 september, 2012


i dag också. Räkor i sötsur sås, en favorit.

Jo, vi har det bra. Maken brukar säga så, och jag kan också tycka det. Fast inte hela tiden. Men frysen är färdig och det är bra.

Och i morse, vid frukosten, pratade vi om två ganska olika ämnen och maken rörde ihop det. Och jag sa rätt otåligt att du får väl hålla isär vad vi pratar om, och då tittade han på mig och svarade – ‘ja, men det händer att jag inte kommer ihåg början av meningen när jag kommit till slutet’, och det är en värld som jag inte kan gå in i. Så jo, jag försöker se det som är bra. Med dom förutsättningar vi har.

nu. Diverse påsar med sorgligt innehåll är slängda, det som ska tillbaka in finns i två frysväskor, en är liten, den andra lite större och så ligger resten inpackat i filtar med frysklampar runt om. Och liksom varenda gång undrar jag om den som konstruerat frysen någonsin frostat av en själv. Det verkar inte så. Och diskbänken är överfull av alla kastruller som stått med hett vatten för att smälta isen.

Och mitt i alltihop, när jag just klivit i en vattenpöl med hälen, kommer ett sms från Äldsta väninnan. Det berömda timglaset rinner hastigt just nu. Hennes mamma, underbara generösa gladlynta E, är mycket svag. Och mannen mår inte bra alls. I början på juni sa ju läkarna ‘sommaren’, och nu är väl sommaren slut. Den är nog det. Och min mage drar ihop sig. Alla dessa dagar som vi levt, älskat, fött och fostrat barn, lagat mat, jobbat, grälat, älskat lite till – vart tog dom vägen? Jag vet faktiskt inte. Och att dom nästan är slut är obegripligt.

Och nu ska jag kolla hur långt termometern fallit.