Film är på låtsas. Jag vet. Historier som berättas och gestaltas mer eller mindre bra. Men i går, just när jag skulle släcka ner, hamnade jag i andra halvan av filmen på fyran. Derek Shephard var plötsligt ensamstående far i New York och hade fått en sagoprinsessa på halsen, en sån där i prinsessklänning från Disney, som kom från en annan dimension. Så fruktansvärt gräsligt pinsamt att jag bara stod som förstenad. Jag fattar ju att han inte är hjärnkirurg heller, egentligen, men det här blev bara för mycket. Och jag kunde inte se Meredith någonstans. Det var kanske tur. Jag stängde av när prinsessan, som hade ännu sämre repliker på sin lott, började treva innanför hans morgonrock.

Jag kan bara hoppas att han fick en jättehög pengar för eländet och att han verkligen behövde dom. Han kanske behövde träffa en riktig hjärnkirurg, och sånt är inte billigt i New York förstås.