lördag, 15 september, 2012


Det är jag. Oh ja. Hela tiden. Jag hade tänkt mig att vi skulle äta blåbären jag köpte som kvällsfrukt. Jag vet att det är bär och inte frukt, men ändå. Men jag ändrade mig och gjorde en liten paj att ha som efterrätt i morgon. Den doftade underbart. Ett paket vaniljvisp tror jag står nånstans i kylskåpet också. Och jag förutsätter att det inte har bäst före datum förrän senare.

Bra grannen tittade in lagom när maken och jag tuggat i oss amatricianan, hon bor ju i sitt sommarhus just under sommaren, frenetisk golfare, men nu känner hon väl att hösten börjar närma sig. Så vi satt och tittade på lägenheten hon flyttar till 1 dec, alldeles mitt emot min uteplats. På måndag ska hon skaffa en skalenlig ritning och ev titta live på den också för att kunna planera vad som ska slängas och hur hon ska fixa. Och jag är glad att hon inte flyttar så långt.

Jag har skurat handfat och toaletter också. Och mellan varven sätter jag mig ner och känner att det är alldeles varmt runt ögonen, lite trött så där. Halva september borta.

är det fortfarande, och jag släckte 00.15. Då hade höger knä protesterat livligt när jag böjde mig ner för att ladda tandborsten och det kändes ängsligt, men i morse vaknade jag till solsken, som varade precis så länge att jag hann ta min morgonpromenad. Och knät protesterade inte alls.

Och maken är duschad och tvätten snurrar. På torget fanns det blåbär, hallonen hade regnat bort i går kväll tyvärr. Men blåbär är helt ok. Jag försöker komma ihåg att jag helst inte ska lägga vänster ben över höger knä. Och man ska aldrig sitta så, säger massösen. Hon vet väl hur det ska vara.

Tyvärr är det tydligen inte modernt i år med dörrkransar, jag brukar köpa en höstkrans, men utbudet var smalt. Väldigt smalt. Och nej, jag är inte så händig själv att jag snor ihop nåt lite dekorativt. Men jag vacklar mellan grön mossa och grå mossa just nu, det fanns.

Men det är stor tacksamhet att kunna resa sig upp på morgonen.