fredag, 14 september, 2012


alldeles själv, så skulle jag ligga i sängen om tio minuter och släcka lampan fem minuter senare. Typ. Men nu lär det inte bli så. Maken har inte motsvarande önskemål, han tänker sig en alldeles vanlig kväll, dvs medicin om en halvtimme följt av goda kärnfria gröna druvor, och sen tandborstning med tillhörande service efter halv elva och sen sjunger vi completoriet.

Och jag gissar att vid det laget är jag vaken igen och släcker så småningom sänglampan vid halv ett. För det är så det brukar bli. Men av okänd anledning tog jag lite slut här och skulle egentligen ha behövt ett litet brejk. Förmodligen skulle jag inte ha ätit salta nötter nyss, eller också är det inte nötterna, utan livet i allmänhet. Man drar sitt lilla lass och egentligen väntar jag mig att det bara ska fungera, jag har inte rätt att vara trött, fast jag ofta säger att jag är det. Men det betyder inte att jag tycker att jag skulle få vara det. Jag är ju frisk. Men trött just nu. Utan nån särskild anledning.

En bättre dag i morgon. Stå oss bi, när vår stund kommer.

ungefär halv åtta, och lagom då klev jag ut från maxi. En halvtimme från porten och tillbaka för att handla.  Och det regnade inte. Utom stunden jag sprang runt som en skållad råtta med min vagn, så cykelsadeln var blöt.

Men jag fortsätter med det långsamma kokandet, fläskkarré ska det bli på söndag. Fem timmar där också, rökt paprikapulver, två lökar, en hel vitlök till och så bbqsås. Det blir säkert bra. Och jag räknar med att få ut tre middagar, köttet 59 kr, såsen kostar förstås lite, men jag gillar det här.

Och jag är fortfarande så tacksam att maken har tv:n på gång. Jag läser böcker – när jag inte ägnar mig åt datorn – biblioteket har verkligen fått en kund här. Jag läser planlöst och ohämmat, ibland blir det hur bra som helst. Fast förra veckan dök det upp en person, riktigt trist tidigare i mitt liv, som jag faktiskt inte alls ville krocka med, så då slet jag åt mig böcker lite randomly och en av dom handlade om att fylla fyrtio. Ett tag sen för min del, visst, men jag blev så förvånad – kvinnan som skrivit den hade en massa nojor om sitt utseende, grejor som snarast är aktuella i min ålder. Fast jag tycker nog att det är ganska självklart att ingen ser ut som tjugo hela livet. En del blir rentav snyggare, hittar sig själva, insidan syns bättre s a s.

Men den här gången hittade jag en bok jag läst om, som skulle vara så bra, så jag hade förväntningar. Och sen gillar jag den inte så värst. Författaren skriver flytande, bra språk, men han är så tydligt övertygad om sin duktighet att jag bara blir trött. Men det finns många olästa böcker där ute.

Promenaden gick utmärkt, regn sista halvan, men jag var ju beredd på värre. Och för cykelturen till fiskbilen tog jag på mig regnbyxorna, jag är inte särskilt förtjust i att ha fuktiga jeans i flera timmar. Visserligen håller man på med grävandet runt torget, så jag fick ta en liten omväg, men det gick.

Och nu sitter jag inne i värmen och njuter av att jag inte behöver ut mer i dag. Det fanns jägarkryddad makrill för 34 kr, en bra lunch.

Och jag skjuter upp avfrostandet av frysen till tisdag. Jag vet att det går fortare än jag tror, men ändå. Jag tycker nog att den frostade till sig snabbare än rimligt, nån gång skulle jag vilja ha en självavfrostande. Alla dessa maskiner och apparater. Nån överraskning hittar jag väl i nedre halvan, nånting jag tänkt som aldrig blev av. Fast jag är rätt noga med att skriva upp middagsrester på en daterad lista.