tisdag, 11 september, 2012


– jag saknar henne redan. Fast hon flyttar ju inte förrän första helgen i oktober. Men i morgon kväll så här dags sitter hon på Sardinien. Fast nyss satt vi på min uteplats en timme. Och vi har så roligt. Jag kommer att traska bort till henne sen också, fast det blir väl inte lika ofta, tyvärr. Vi träffades ju i den kommunala revisionen, och jag ska medge att jag var lite skeptisk först. Men så roligt vi har haft. Och jag hoppas att vi har en del kvar också.

Och sannerligen, jag har haft tur på många sätt i livet. På kvällen ringde en kär vän och pratade en stund, och jag blev så glad. Människor som bryr sig och visar omtanke är guld värda. Och det var kanske så där också att första mötet inte precis var elektrifierande, då för länge sen. Jag är väl trög i starten. Men jag är himla trofast.

när jag cyklade hem med paketet med min nya RÖDA vinterjacka. Jag är fortfarande i lite chock över att jag gjorde det och inte tog en svart. Och den verkar hur varm som helst, med många fickor. Jag kommer att överleva, torr och varm.
Och redan i maj eller så köpte jag nya sidenkalsonger. Jag är beredd.

Fast maken pratade nyss med sin mamma. Hon var förstås – vilket maken förutspådde redan i går kväll – väldigt stressad över att man på vädret pratat om ‘orkanen’ som är på väg. Maken försökte lugna henne med att det var en fd orkan, som färdats långt över ganska kallt hav, men jag vet inte om det fungerade.

Och det fd sommarvädret, som jag satte mig i på uteplatsen, upphörde 11.15 när det började regna. Men å andra sidan åt vi spenatpaj till lunch och det får mig alltid på gott humör. Fast jag känner på mig att det inte skulle fungera om jag åt det varenda dag.

att städa ur rummet datorn står i. När jag liksom fick upp farten med bokhyllorna i går. Fast det ligger ju kvar, där på golvet, bakom min rygg.

Och både i går och i dag är det helt underbart väder, sommar äntligen. Och det lär inte vara så längre än till i eftermiddag. Så jag tror jag sätter mig ute lite grann i stället.

När jag ändå röjde hyllorna i går, passade jag på att flytta på lånerullstolen som stått där hur länge som helst, oanvänd, eftersom luften snabbt gick ur däcken och jag inte vet hur man pumpar. Jag fattade att det var svårt, och då gav jag upp från början. Och sen var den väldigt svår att transportera, så den har bara stått där den stått. Och nu är jag så nöjd att det plötsligt känns så luftigt där och man ser hela den delen av bokhyllan, jag kan andas lättare.

Och jag har beställt bilservice eftersom bildatorn tycker det. Jag riktigt hör pengarna rassla bort.