söndag, 9 september, 2012


Maken smög sig försiktigt på tv:n vid halv åtta och lo and behold! – den gick på. Ett litet halleluja är faktiskt på sin plats.

Och jag menar det. Maken är fäst vid tv:n, ett sällskap för honom. Och han har alltid, när han var frisk också, tittat på alla nyheter, alltid. Men han har läst och så nu, men vi har inte haft bild sen torsdag em, och det känns länge för honom.

Själv har jag just läst Åsa Mobergs Hon var ingen Florence Nightingale, som handlar just om F N. Åsa M konstaterar i början att hon kunde skriva en bok om Simone de Beauvoir och kalla den Simone och jag, men tanken att kalla en bok ‘Florence och jag’ går bara inte. Florence har ett, visserligen falskt, men ändå grundmurat rykte för blek självuppoffrande mjäkighet. Och så var hon inte alls sån. Driftig, envis, intellektuell, och ett mycket märkligt livsöde. Efter sina två år i Krimkriget, blev hon i princip sängliggande till 1910, då hon dog nittio år gammal. Men outtröttligt verksam som lobbyist och organisatör. Hon lyckades t ex, från sin säng, reformera avloppssystemet i Calcutta, eftersom hon var en av de främsta experterna på Indien i samväldet. Och statistik var en av hennes passioner, man skulle kunna visa siffror på det man påstod. Jag tror att hon hade gillat att maken fick igång tv:n.

att jag använde 2,5 dl olivolja (receptet hade mer kycklingklubba men 5 dl) – och det var väl värt varenda droppe. Så gott!!

Det var rent otroligt – det här ingår hädanefter i receptskatten. Absolut. Jag väntade mig nästan att Campo dei Fiori skulle synas utanför fönstret, så gott var det. Och när man väl fått in det i ugnen kvart i åtta i morse, så var det klart i princip. Nu stod det visserligen i receptet att man skulle suga upp skyn med bröd och det gjorde vi inte, lite försiktigt får man väl ändå ta det. Och nu funderar jag på om det ska bli pulled pork nästa söndag efter samma princip. Ljuvligt är ordet. Och lilla kladdkaksmuffinsen till kaffet gjorde inte precis dagen sämre. Dessutom kostade kycklingen ca 39 kr och vi har kvar till en soppa också.

har kycklingklubborna legat i olivolja i ugnen, 100 grader. Dom var från Källstad i Vadstena stod det på paketet. Jag undrade lite förstrött om dom traskade runt när jag åkte förbi i måndags. Och jag undrar ännu mer hur det kommer att smaka, konfiterade kycklingklubbor kallas det, slow food. Dom ska grillas lite också, snart. Jag undrar också hur dom tunt skurna potatisklyftorna har klarat sig, om dom kommer att gå att äta eller om dom fortfarande kommer att verka råa. Dom har inte varit fem timmar i ugnen, men har man bara en ugn får man chansa lite. Och jag är så hungrig att jag nog kommer att klara vilket som, maken är lite känsligare.

Och nej, vi har fortfarande ingen tv. Det är rejält trist för maken, den har inte fungerat sen torsdag em. Rätt illa, faktiskt. Och maken klagar – ‘då, när vi bodde alldeles för oss själva ute bland treden och greset, hände aldrig sånt här’.