också om man bara är borta fyra dagar. Men nu är det vanliga livet på gång igen. Tvättmaskinen snurrar, jag har putsat badrumsspeglarna och funderar rent av på om jag ska stryka de två skjortor i makens förråd, som behöver strykas. Möjligen.

Och jag kunde gå ut på promenad i morse, inte ens regn, +12 och bleka solglimtar. Ett svagt mentalt motstånd finns det, men jag vet att det blir så mycket bättre om jag kommer ut. Att ta vara på allt som kan ge en bättre livskvalitet.

Kanske sätter jag mig och totar ihop en veckomatsedel också. Det blev falukorv och potatismos i går, och det tycker jag är gott, i sht med gräslök i potatismoset och pepparrot till korven, men det känns lite förslappat. Fast dagens lax med mangosalsa har vi också ätit rätt många gånger, men jag vet att det är en av makens absoluta favoriter.

Det är besynnerligt att tänka på att i förrgår kunde jag gå in i kyrkan som betyder så mycket, få en alldeles ensam stund och ändå i den stora gemenskapen. Svag musik spelades, en slinga som är mig välbekant, som jag sjungit just där många gånger.
Och så åkte vi vidare ett kort stycke till vännerna som bjöd på god mat, och det allra viktigaste – att sitta i deras värme och omtanke. Vi har fantastiska vänner.