torsdag, 30 augusti, 2012


Den påstod att den kunde köra 80 mil sen. Det tror jag knappt, men det ska väl finnas nån mack nånstans i skogarna. Och jag ska ta det lugnt och fint på vägarna. Vi har inte bråttom, bara oss själva att ta hänsyn till. En liten utflykt. För att vi – nästan – kan. Åtminstone hoppas jag det. Och jag ska ha med laddare till kameran, tandborsten och mobilen. Och tänk om det blir jätte-jättekallt och bara regnar hela tiden? Det var för all del så när vi åkte på utflykt i början av juni, så jag tar med en extra tröja. Och bilen har tak och värme. Lite ont i magen har jag, det är inte okomplicerat att se det som en gång var ens liv, farmors och farfars hus som numer är ganska förfallna, eftersom kusinen som äger dom inte lyfter ett finger. Sist jag var där växte det ett litet träd på taket. Och det var minst tio år sen.

Och jag utgår från att jag inte känner igen en människa.

Jättetrevlig. Joo. Fast jag är väl inte naturtrevlig, så där så att jag är översvallande mot alla jag träffar. Och det är möjligt att jag har lite startsträcka också. Så nu kan jag bara konstatera att om klockan är åtta kan jag tydligen inte gå den praktiska promenaden. För då stöter jag på lilla farbrorn med hunden, som jag gjorde i morse. Hunden störtar glatt mot mig och slemmar ner mina jeans. Och farbrorn störtar också mot mig och det var inte långt ifrån att han slemmade ner mig också, han skulle iaf nödvändigt hålla mig i handen och klappa mig och sa – ‘jag förstår att du är rädd för hundar’ – och jag röt tillbaka – ‘nej, jag är inte rädd, men jag vill inte bli nerkladdad av saliv’. Och dessutom vill jag inte vara social så dags, fast det sa jag inte. Nån polityr har man väl. Även om den är tunn så dags.