är jag bra på. I flera dagar har jag skjutit upp att ta hand om (ha!) fötterna. Man bör göra nånting åt allt skinnet på hälarna, klippa naglarna och i mitt fall – se till att naglarna är snyggt målade. Det är enormt viktigt, i sht som det bara är jag som ser det. Och i dag, med limpdegen jäsande, doppade jag fötterna i det varma badkaret. Fast när jag höll på med första lagret lack ringde telefonen. En stackars kvinna som erbjöd sig att ge (!!!) mig en bok från Månadens Bok. Tack, men  nej tack. Och jag sa dessutom surt att jag är ansluten till nix-registret just för att slippa sånt, så tack så mycket. Och jag förstår att dom kringgår det genom att hävda att dom inte säljer – dom ger ju bort – men jag tycket det är rätt oärligt ändå, för tanken är rimligen att jag ska köpa. Eller är det nåt jag inte förstår där?

Men nu är limporna klara och mina tånaglar strålande stilfulla. Allt är väl. Frånsett att när jag ska åka bort mer än ett dygn, så grips jag av två känslor. Dels borde allting städas mycket noggrant, så att det inte blir till besvär för barnen, om jag skulle dö under min bortovaro, dels ska allting hemma vara ordnat så att det ska kunna stå nåt ätbart på bordet inom en kvart efter det att jag kommit hem igen. Det ska finnas bröd att tina i frysen, det ska finnas en oöppnad mjölk med bra datum, det ska finnas fräscht smörgåspålägg och frukt. Alla dessa idéer.

Självklart ska soppåsarna vara tömda och tvättkorgarna helst tomma också, fast det går ju inte riktigt, jag hinner ju inte tvätta det sista jag går innan jag vrider om nyckeln. Så det får bli som det kan med både det ena och det andra.