– eller jag blir i a f, efter en vecka som den gångna. Både fysiskt och psykiskt. Dåligt med sömn och så känslan av att jag faktiskt trodde att maken kanske var på väg åt annat håll. En lågintensiv infektion, det där att snyta sig lite då och då, det som vi andra bara traskar igenom, blir något helt annat för honom.

Och jag bygger strategier. Nu vet jag att jag kan ge ökad dos av den smärtstillande medicinen, och om den inte hjälper så är det 112 en annan gång. Inte nån som pratar om värmedyna eller alvedon.

Just nu pågår mer musik på vårt lilla torg, kräftskivan, delvis sponsrad av lokala näringslivet, var tydligen i går. I kväll är det ungdomstjosan plus nån större grej på en fotbollsplan som ligger en bit bort. Och jag gick ut i eftermiddags och så många människor har väl sällan varit på lilla torget. Hoppborg, talangtävling, röda korset, loppis och en doft av flottyrkokta munkar som vilade över alltihopa. Och när jag hade 25 m till porten började det regna. Och det roligaste jag köpte var torkade blåbär på coop. Men jag har suttit på uteplatsen med ett glas vitt. Och jag försöker andas vidare.

Och jag är enormt tacksam över (minst) tre fantastiska kvinnor i mitt liv som jag pratat med i kväll.