Triggade makens smärtor igång epilepsin eller var anfallet på gång och triggade igång smärtorna? Inte vet jag, och förmodligen inte läkaren heller.

Och det är svårt att bestämma sig för att ringa sjukvården på natten. Det där programmet om stora sjukhus, där ambulanssjukvårdarna säger att på den typen av larm åker vi alltid två bilar, får nån som bor ute bland treden och greset att titta förvånat. Vi lever inte i samma värld. I vårt län finns det väl två ambulanser öht, och dom kan vara mycket långt bort från oss. Och jag vet, det kom en första april, och dom var jättebra. Och jag ska inte ringa 1177 fler gånger om det gäller maken. Faktiskt inte. För det här att den mekaniska rösten säger ‘samtalet spelas in’ och sen upprepar hon gång på gång att hon inte får råda patienter att göra något annat än att ta alvedon (och värmedyna då), det fungerar riktigt illa på mig. Jag känner att jag ska inte besvära.

Och nu sitter jag bara och gråter. Men jag ska borsta tänderna, så jag inte blir dement. Och maken ska få vila sig nu på dom vackra lakanen med tulpaner, som vi inte använt på länge. Det fanns mat i frysen att ta fram.

Jag skulle bara önska att han slapp ha ont, just nu är det bra med det åtminstone, och han är så tacksam för det.