tisdag, 21 augusti, 2012


med mycket. Hallon t ex. Så väldigt gott, men alla dessa kärnor som lägger sig tillrätta mellan tänderna. Å andra sidan har det ju tjatats hela dagen om att man måste borsta tänderna. Och i morgon måste jag komma ihåg att köpa mellanrumsborstar till maken. Jag lyckades glömma apoteket i dag. Hej och hå.

Å andra sidan kom jag faktiskt i håg att gå till syaffären och fråga om det fanns delbara dragkedjor, svart, 1,10 m. Ägaren är en redig dam, men hennes biträde är jag lite tveksam till,  alla indianer paddlar inte åt samma håll i kanoten där. Och det var förstås hon som fanns där. Neeeej, det fanns inte. Men jag stod på mig och frågade om dom kanske kunde skaffa hem. Hon skulle höra – faktiskt – och ringde sen. Jo, det kunde man. Men det tar tre veckor och kostar många pengar. Så då kör vi på det. Ett av makens plagg ska förbättras. Så jag slipper knäppa 39 små knappar, flera gånger om dan, när vi är borta i lilla staden vid stora sjön på sommaren. Bara att dra upp och ner dragkedjan. En sorts livskvalitet för mig. Att förenkla det som går.

till sitt liv och sitt bagage. Ständigt detta liv. Och jag är rätt gammal och kämpar fortfarande med att försöka förstå.

Jag läser Anselm Grün – Psykologiska metoder går ju i de flesta fall av problem och sjukdomar ut på att leta efter orsaker i det förgångna. Men blotta insikten i orsakerna räcker inte. Det finns rentav en fara att man, om man vill förklara allt med hänvisning till det förgångna, avhänder sig möjligheten att övervinna problemen i nuet. Många vill bara utnyttja upptäckten av en felaktig uppfostran i sitt förgångna till att anklaga andra. Men det hjälper inte. Någon gång kommer för varje människa den punkt, där hon tvingas acceptera sig själv med hela sitt förgångna. Så snart hon gör det, blir hon fri från det förgångna och dess börda.

Det är mycket möjligt att han har rätt. Han säger också att det är viktigt att ha en god själasörjare. Jo du, Anselm, visst skulle det vara fint. Så länge får jag väl läsa och försöka fatta där jag sitter. Också en övning, att leva i kärlek, och samtidigt ta ett steg tillbaka. Inte för nära, inte tro att just jag är viktig för någon annan. Att sitta vid Herrens fötter.

 

slog till. Tog cykeln till Ikea – det är vi inte så många som kan göra, men jag kan. Sen ska man hem med eländet också, men det är en utmaning.

Det händer att jag misstänker att Yngste tittar här ibland, men då får du väl låtsas överraskad. För jag köpte den överenskomna mattan, 2 m lång kan jag nämna, på cykel. Då cyklar man inte hem, man leder cykeln. Och sen blev det en lampa, som läsare med gott minne kanske påminner sig var det inte så många lampor med i packningen förra hösten, och när han sprättade upp lådan runt den han köpte så fick fingret sys åtta stygn, hoppas det här går bättre. Jag tog bild på den och messade så det skulle bli rätt. Nog är det praktiskt? Och sen köpte jag förstås den lilla kastrullen, som han tyckte kanske var onödig, och det snygga lakanet vi tittade på när vi var där och kollade förra veckan. Och ett dra på lakan.

Sen blev jag lite besviken, för åt oss köpte jag spegelfyrkanter, klisterbara. Och det stod inget att dom skulle vara olämpliga i badrum, men det stod det inne i förpackningen. Inte lämpliga i tak eller badrum eller våtutrymmen, stod det.  Och jag skulle så himla gärna vilja ha en spegel i min höjd i badrummet, alltså jag hade inte tänkt sätta den över handfatet utan på väggen bredvid toan, men det kanske inte går ändå. Och jag hade hunnit rengöra kaklet från limrester från krokarna som suttit där innan. Om man tar alla klisterpluttarna till två fyrkanter? Jag funderar vidare.

att det säkert var onsdag i morse, men jag gick inte på den lätte, så det var bara att stiga upp. Och inte regnade det heller, så jag tog en snabb promenad innan jag läste mina egna förböner och sen på cykeln till närmaste kyrkan. Och jag lyckades precis undvika att köra på en död råtta på cykelvägen.
Och det vanliga frågandet – ‘vilken sida är det?’ – bröt förstås ut. Tisdag morgon, varenda tisdag. Men det är ju den ännu svårare frågan – ‘vilken vecka?’. Det finns fyra att välja på, men eftersom vi läste tredje veckan förra veckan, så blir det ju fjärde om man nu inte vill gå lite random. Nå. Nästa vecka skriver jag en lapp i förväg och lägger på skrivbordet, tror jag. Så enkelt som möjligt är min paroll.

Och vi bad för en familj som råkat ut för något av det allra värsta som kan hända. All omtanke till dom. Livet är mycket skört.