Jo då. Det regnade tidigt hörde jag. Men jag hoppade ur sängen sken solen igen och jag tog den halvlånga promenaden under trädkronorna. Vackert och befriande. Och hem till morgonbön. Brist ut i lovsång.

Telefonsammanträde där tekniken fungerade, vilket piggade upp alla så till den milda grad att jag febrilt började röra i gröten mot slutet, jag blir hungrig när jag varit vaken 2½ timme. Och sen läste jag något som var så bra skrivet att jag inte kunde gjort det bättre själv, det är stimulerande när någon annan klart formulerat det man själv tänkt lite vagt.
Och sen läste jag något helt annat som kändes som ett slag rakt i magen. Och jag tänker trött att det är förmodligen bäst att just jag inte säger någonting, om jag säger att något är vitt så måste det vara svart för någon annan.

Så nu gäller det att försöka samla ihop resterna av den här dagen, hur det nu ska gå till.