måndag, 20 augusti, 2012


Adrenalinet slår till. I posten låg en kallelse till mammografi. Tjosan. Och det var förstås ett datum som inte fungerade. Och sen var det så himla bra att man skulle kunna omboka via webben. Kanske det kanske. Jag höll på i tio minuter och fick till slut beskedet att det inte gick att hämta tider. Då läste jag vidare på pappret och det fanns telefontider också. Minsann. Och den skulle hålla på två minuter till. Upptaget. Varför är jag inte förvånad? Mest irriterad faktiskt.

Men annars lyckades jag. Nu har jag bokat hotell till makens och min lilla utflykt om två veckor. Hotell i uppväxtstaden en natt, hittat på nätet bevars. Och så det vanliga hotellet nära Äldsta. En liten dos barnbarn också. Och jag ska se till att ha kameran laddad, ska ta bilder på hembygden. Och det blir glass också. Fast det är väl klart att det kommer att regna småspik och blåsa halv orkan. Och maken är underrättad om resan, han har redan börjat diskutera detaljer. Jo rå.

Jo då. Det regnade tidigt hörde jag. Men jag hoppade ur sängen sken solen igen och jag tog den halvlånga promenaden under trädkronorna. Vackert och befriande. Och hem till morgonbön. Brist ut i lovsång.

Telefonsammanträde där tekniken fungerade, vilket piggade upp alla så till den milda grad att jag febrilt började röra i gröten mot slutet, jag blir hungrig när jag varit vaken 2½ timme. Och sen läste jag något som var så bra skrivet att jag inte kunde gjort det bättre själv, det är stimulerande när någon annan klart formulerat det man själv tänkt lite vagt.
Och sen läste jag något helt annat som kändes som ett slag rakt i magen. Och jag tänker trött att det är förmodligen bäst att just jag inte säger någonting, om jag säger att något är vitt så måste det vara svart för någon annan.

Så nu gäller det att försöka samla ihop resterna av den här dagen, hur det nu ska gå till.