jag har varit i dag då. På banken med svärmor – hon hör ju lite illa – och bankkvinnan är underbar. Jag har känt henne sen hon var väldigt liten, och det känns så konstigt att träffa någon som liksom ser mig som den jag var. Det var kö utanför banken, men jag såg svärmor komma borta på trottoaren, och vi hade bokad tid. Och så vänder jag blicken och ser plötsligt nån jag verkligen inte alls vill träffa. Nånsin. Men han skulle nog till butiken bredvid banken s a s.

Och maken och jag hade en av dessa konversationer, som säckar ihop redan på första raksträckan, vid frukosten. För en enda gångs skull hade jag inte tagit bort lappen på almanackan och då blev det namnsdagsdiskussion i den högre skolan. Och jag ryter till slut – ‘men jag hade bara glömt dra lappen’ och sen försökte jag hitta tillbaka till en fridsam stämning. Jag jobbar på det hela tiden. Och jag lärde mig en ny motivation och teknik för att bryta tankar i går. Kan bli bättre kanske.

Och jag pratade lite med Yngste, resan hade gått bra. Båda systerdöttrarna var utanför hemmet, lilla minsta hos nya dagmamman och lilla större – första skoldagen. En milstolpe. Hon hade sett nöjd ut. Hennes pappa gick på samma skola. Så Yngste och Äldsta satt och tittade på varann och skulle hitta på nåt.

Och trappräcket utanför rummet här är tomt. Inga träningskläder, ingen handduk på tork.