tisdag, 14 augusti, 2012


– eller snarare en av oaserna. Jag läser vidare.

Det är inte teorin, utan det levda livet som lär oss att leva, tro och älska på rätt sätt.

Och vidare – Aldrig någonsin får en broder gå sin väg sorgsen, ty på det sättet hjälper man honom inte. Därför avstår Poimen från att avslöja sanningen om sin nästa för honom själv. Han uppfattar att denne ännu inte är redo att höra sanningen…Men när han uppmuntrar, ger han också sin broder mod att konfronteras med sin synd…Därför måste den andlige rådgivaren ha både tålamod och acceptans även om den andre ännu inte klarar att acceptera sanningen om sig själv.

Och man talar mycket om vikten av att inte undertrycka sina känslor utan att arbeta med dem, att dra konsekvenser av dem, att komma till klarhet, att aldrig skylla på någon annan. Ansvar och tålamod. Minsann om jag inte ska rota efter fler böcker om ökenfäderna. Dom kommer mig till mötes tvärs genom seklerna. Rakt in i mitt liv. Just den här boken skulle jag vilja ha, men den var tydligen utgången från förlaget.

– kantarellerna, dom som köptes på torget. Smörfrästa i en frittata. Och så åt vi ljummen potatissallad med svarta oliver, strimlad färsk lök, soltorkade tomater och en dressing på vit balsamvinäger. Och var sin bit oxfilé. Och grönsallad.

Sonen sa – ‘det kan bero på dåligt minne, men jag tror det var den godaste lunch jag ätit’. Så det får räknas som en glädje. Mat är viktigt. Att uppskatta och att ibland avstå. Vi skulle knappast kunna äta så här varje dag. Och om någon undrar, så drack jag vatten till.

Vid två i natt undrade jag om jag skulle kunna somna alls, men det gick. Jag låg och lyssnade på makens lugna andetag, numer snarkar han inte särskilt, jag vet inte om det är tempurkudden, men det är bra hur som.

Alla dessa tankar som hakar i varandra. Att överlämna sig till den barmhärtighet som bär i mörkret. Och jag minns så här års, när Äldsta var nyfödd och inte sov alls mellan 22 och 06. Då kom gryningen med befrielse. Och det gick över. Två månader tog det. Annat går inte över så fort, men det kunde jag inte ana då.