som bekvämt lägger sig på kamelens – min – rygg. Dagen började inte bra, inte alls, detaljer jag inte tänker gå in på, men rätt hektiskt kändes det och jag satte mig så småningom ner och försökte andas lugnt. Det gick så där.
Och så var det ju dags att gå till apoteket. Det förnyade receptet skulle vara framme nu. Och jag hade tur, den servicesinnade kvinnan blev min lott. Och så klart, bloody well, hade fel medicin förnyats. Och jag vet att jag var tydlig, väldigt tydlig, just för att undvika denna situation. Men apotekskvinnan ringde till v-centralen, inget svar på ena numret, upptaget på andra. Så jag gick till coop under tiden, hon skulle försöka igen, snälla hon.
Och på coop träffade jag någon jag jobbade med förut, en urtrevlig kvinna, och jag hjälpte henne med hur man hanterar färsk ingefära, och så vacklade jag vidare. Och det är klart att remmen på axelväskan gick sönder. Varför inte? Men sen kom jag tillbaka till apoteket och hon hade ordnat allt. Tack och lov.
Nämnde jag att det hann börja regna också? Och vi ska äta lite tidigare i dag, för sen kommer Tvåan, pojkarna, svärmor och Yngste (som äter med dom) hit och fikar.
augusti 8, 2012 at 9:14 e m
Ibland blir man trött *suck*
augusti 8, 2012 at 11:17 e m
Ungefär så ja.
augusti 9, 2012 at 6:50 f m
Ja man känner din tröttet i det du skriver och vet ju själv hur det kan kännas när precis allt, tycker man, går emot en.
augusti 9, 2012 at 10:07 f m
Man blir fången i detaljernas tyranni.
augusti 9, 2012 at 7:41 f m
Vilket flyyyyt. Eller inte. Lite regn på det. Ja. Som grädde på moset.
augusti 9, 2012 at 10:08 f m
En dag när allt går samma väg…