onsdag, 8 augusti, 2012


Vi lever i en föränderlig värld. Jo tack, jag vet. Och det här är ett litet tillägg i serien inlägg om apoteket-och-jag-the-never-ending-story. Och det är just det. Vårat apotek ingår i hjärtat-kedjan. Och alla apotek marknadsför sig numer som mysiga ställen där man kan köpa trevligt smink. Men det är inte det just jag gör. Jag köper min mans livsnödvändiga medicin, ganska ofta under kaotiska omständigheter, allt som blir fel, allt som inte finns hemma etc etc.

Men jag antar att man har haft konferenser om hur man ska marknadsanpassa sig och öka försäljningen och vara kundcentrerad och sånt. Slagord har producerats, reklam har piffats till. Mmmm. Och varenda gång frågar kvinnan vid kassan mig om  jag är medlem i club Hjärtat. Nej, tack, det är jag inte och jag vill inte bli heller. Jag vill inte ha ett kort till. Och som sagt – apoteket är inte ett mysställe för mig. Och hon frågade i dag också, och jag sa ‘nej tack’ den här gången också. Och hon ler och säger – ‘ja, välkommen tillbaka’. Och jag hugger min gröna jättepåse och vacklar ut. Om det berodde på mig skulle jag aldrig nånsin gå till apoteket igen, jag skulle faktiskt inte det. Och jag vet att jag är lite trött, som man säger, men ‘välkommen tillbaka’ satt väldigt illa för mig. Och eftersom jag antar att rätt mycket av deras försäljning faktiskt fortfarande är mediciner, rentav mediciner som man får av lite trista skäl, så skulle jag kanske tycka det vore bättre med nåt annat. Eller ingenting.

som bekvämt lägger sig på kamelens – min – rygg. Dagen började inte bra, inte alls, detaljer jag inte tänker gå in på, men rätt hektiskt kändes det och jag satte mig så småningom ner och försökte andas lugnt. Det gick så där.

Och så var det ju dags att gå till apoteket. Det förnyade receptet skulle vara framme nu. Och jag hade tur, den servicesinnade kvinnan blev min lott. Och så klart, bloody well, hade fel medicin förnyats. Och jag vet att jag var tydlig, väldigt tydlig, just för att undvika denna situation. Men apotekskvinnan ringde till v-centralen, inget svar på ena numret, upptaget på andra. Så jag gick till coop under tiden, hon skulle försöka igen, snälla hon.

Och på coop träffade jag någon jag jobbade med förut, en urtrevlig kvinna, och jag hjälpte henne med hur man hanterar färsk ingefära, och så vacklade jag vidare. Och det är klart att remmen på axelväskan gick sönder. Varför inte? Men sen kom jag tillbaka till apoteket och hon hade ordnat allt. Tack och lov.

Nämnde jag att det hann börja regna också? Och vi ska äta lite tidigare i dag, för sen kommer Tvåan, pojkarna, svärmor och Yngste (som äter med dom) hit och fikar.