lördag, 4 augusti, 2012


i hjärtat – på ett bra sätt – när jag öppnade mailen och såg att Äldsta skickat två bilder från lilla staden vid sjön. Dom hade pausat och flickorna sprang vid sjökanten och hade fikat under taket ute på kära kondiset. Dom satt på dom vita gjutjärnsstolarna. Och jag – och förmodligen Äldsta – mindes när vi satt där tillsammans.

Och jag tänkte i dag – ‘nu är det två veckor sen, nu är det 50 veckor kvar till nästa gång’. Jag vill liksom inte riktigt tänka något annat. Och jag tänker på en mycket kär vän, som jag satt bredvid en stund, när tröttheten var nästan överväldigande. Jag hade inte väntat mig att kunna prata om något som var väldigt svårt just med henne, men denna kloka kvinna gav mig mycket. Det finns mycket att vara tacksam för. Jag väntar mig verkligen inte omtanke och förståelse längre, men det händer att jag blir överraskad. Och jag ska bevara hennes kloka blick när hon säger – ‘du ska inte tänka på det, det har inte med dig att göra’.

Fast ändå.

kom hem nyss. Tvåans familj hade haft jättefina dagar i Göteborg. Hotellfrukosten tyckte Tvåan var det bästa. Nästan iaf. Fast bara att komma till Göteborg var också underbart och pojkarna hade haft det jättebra, inte tyckt att köerna var jobbiga alls. Jag skulle önska att jag kunde hjälpa dom med sånt, men det går inte, och då är jag tacksam att det gick så här.

Och hon berättade att Äldsta och hennes familj nu är på väg norrut, till vardagen igen.

Och för någon som inte lever mitt liv, verkar det kanske konstigt, men jag har behövt vila mig lite mentalt i eftermiddag. Förmiddagens aktiviteter tar ut sin rätt vilket jag själv tycker är bisarrt, men det hjälper inte. Går det inte, så gör det inte. Att hålla ihop sig, att vara snäll mot sig.

än man tror.  Inte så överdrivet mycket sömn i natt, men det har sina fördelar att stå utanför maxi precis när dom öppnar också. Och att cykla hem genom en nästan tom liten stad där solen skiner. En ny dag.

Och sen kan man sitta ute och läsa tidning i solskenet. Och gå in och tända ljuset och läsa laudes, lovsången inför dagen som kommer. Kära vanliga gröten. Och så duscha maken, ansträngande för oss båda, men stor ömhet och kärlek, när han sen sitter där alldeles fräsch och med lätt fuktigt hår. Vännen.

Och eftersom solen fortsatte skina kändes dammsugningen och lakansbytet också enklare. All denna vardag, som kan kännas så olika. Jag antar att den dyrt inköpta jordgubbslitern kan vara årets sista.